Vad en fransk barnbok om influencers kan lära oss om samtiden
Johannes Gustavsson läser en fransk barnbok som får honom att fundera på om influencers är lika med fulkultur, eller om vuxenvärlden bara har glömt bort hur det är att vara ung.
– Välkommen till 4MIES-kanalen! Jag heter Louise!
– Hej vänner till de fyra vännerna! Jag heter Charlie!
– Hej, jag heter Sacha.
– Hej, jag heter Sukaina, men de kallar mig Suka.
– Louise, kan du berätta för oss hur vi kom på idén att starta den här kanalen?"
Så lyder de första raderna i boken “Les Influenceuses – La Soirée Des 10K”. Titeln kan översättas till ungefär “Influerarna – Tiotusenkvällen”. Louise, Charlie, Sacha och Suka driver nämligen en YouTube-kanal som äntligen har nått 10 000 prenumeranter. Det ska firas med en livesänd kväll! Men man stöter förstås på problem…
Jag hittade boken en regnig dag på min semester i Sydfrankrike. När jag skriver så är det lätt att föreställa sig att jag hittar den i ett antikvariat i ett tvåhundraårigt hus, med knarrigt golv och tunga, mörka bokhyllor… Men kanske är det inte där den här typen av böcker säljs. Nej, den här typen av bok hittar man i ett typiskt köpcenter som utgör helgnöjet för de barn och unga som bor i Béziers.
Författaren heter Anouk Filippini. Jag hittar kontaktuppgifterna till hennes agentur och slås av att det känns väldigt mycket som början på en romantisk komedi att mejla till en agent som heter Dorothée. Intervjun godkänd. Författaren ska ta kontakt.
Det dröjer inte lång tid förrän jag får ett bubbligt mejl. Anouk är på skrivhelg på den franska landsbygden och tycker att det är roligt att jag vill veta mer om hennes bok. Varför skriver man en bokserie om influencers från första början, undrar jag.
– Det började med att jag och min redaktör pratade om olika idéer. Vi ville skapa en bokserie om fyra vänner, med en feministisk touch och min personliga prägel. Jag tyckte att det vore kul med fyra skatetjejer. Redaktören tyckte att det var alldeles för smalt. Hon föreslog musik istället, men jag är den första att erkänna att jag inte förstår mig på dagens musik. Jag sa "Du vet… Idag vill unga tjejer bli influencers!". Redaktören tittade på mig som om det var bästa idén någonsin.
En ingång för att prata om svåra saker
– Hela poängen med boken är att prata om alla problem som människor i deras ålder kan ha! Det handlar om vänskap, kärlek, föräldrar, kroppens förändringar och det viktigaste och mest centrala – hur man blir sig själv, älskar sig själv och tar hand om sig själv. Dagens problem är till stor del samma som när jag var liten. Men idag är det ännu svårare på grund av sociala medier och livet de lever i denna andra värld.
Idag finns fyra böcker i serien. En femte är på gång. Näthat, skärmtiden och skeva ideal brukar lyftas fram som de fula delarna av barn och ungas digitala uppväxt. Något som författaren är fullt medveten om, men försöker att inte fästa för stor vikt vid:
– En författare ska inte döma, utan att hitta ett sätt att berätta historier som kan leda till reflektion och öppna för andra ämnen. Jag försöker dela min passion för kultur – oavsett om det är musik, mat, sport, städer – och hoppas att unga läsare kommer att ta sina drömmar vidare.
Anouk säger att varje bok i serien har två saker gemensamt. Det finns ett socialt medie-problem, utifrån ett mål som de fyra karaktärerna måste uppnå och ett ungdomsproblem, såsom droger, trakasserier, diskriminering. De fyra karaktärerna stöter dessutom på personliga problem som behöver lösas. Tjatiga föräldrar, sin identitet, relationer till andra människor – och vad de kan eller vill dela med sina följare.
– Det kan förstås också handla om kärlek. Men jag gjorde det tydligt för min redaktör att jag inte ville skriva en bok om fyra tjejer som bara pratar om pojkar.
Bokindustrin har blivit influerad
Frankrike är på intet sätt unika att haka på influencerfenomenet. Få har nog missat att YouTubers, Instagrammares och TikTokares självbiografier har blivit en kassako för bokförlagen – och i de svenska arkiven hittar vi mer eller mindre självbiografiska berättelser av bland andra Clara Henry, Therese Lindgren, Joakim och Jonna Lundell…
Även renodlade barnböcker tar plats på hyllorna. Humorgruppen IJustWantToBeCool har skrivit bokserien “Skurkarnas Skurk” hos Rabén & Sjögren. Gamerduon Yumi & Tomu ger ut en barnbokserie om en uppskruvad version av sig själva hos Bonnier Carlsen.
Närmast den franska barnboken där handlingen faktiskt också utspelar sig kring influencers, kommer dock Anna Hansson. Hon är inte influencer, men har skrivit “Stjärnor på YouTube”, som utkom 2023 på Speja Förlag. Boken kretsar kring Nanna och Samir, som startar en YouTube-kanal, men det går alldeles för långsamt att göra karriär…
– Vid nästan vartenda skolbesök jag gjorde som författare under en period fick jag frågor som “Är du en YouTuber?”, “Har du en YouTube-kanal?” och “Kan du inte starta en YouTube-kanal?”. Jag vill förstås alltid skriva om ett ämne som lockar barnen till läsning, eftersom jag vill att mina böcker ska bli lästa.
Hon erkänner att hon själv aldrig varit särskilt sugen på en influencerkarriär, men tyckte att det fanns en poäng med att skriva om något som verkar intressera barnen så mycket.
Böckerna har mottagits väl. När Anna besöker skolklasser finns alltid några elever som har läst den, och ibland har den till och med lästs i helklass. Idag har boken fått en uppföljare.
Glorifiering och ofrivilliga influencers
Det kan tyckas att det är att göra det krångligt för sig själv att flyga tre timmar för att hitta en barnbok om influencers. Men det verkligt intressanta är kontexten som den har publicerats i, och som fick mig att studsa till från första början – och som den här texten egentligen handlar om.
I Frankrike finns sedan 2021 nämligen en lag som gör att en förälder använder sina barn i sociala medier och tjänar pengar på det kan hen dömas till upp till fem år i fängelse. Syftet är att skydda barnen från barnarbete – och gäller inte till exempel privata Instagram-konton.
Jag ser att man kan dela in barninfluencers i två olika kategorier: de som själva är, eller drömmer om att bli, influencers, och de som har föräldrar som är influencers. Ämnet har diskuterats även i Sverige. Debatten fick inte minst en skjuts när YouTube-profilen Margaux Dietzs expojkvän öppet protesterade mot att deras barn skulle exponeras i sociala medier och bli en slags ofrivillig influencer.
Anouk tycker inte att bokens handling riskerar att glorifiera influencerlivet för barn, men förstår att åsikterna kanske inte är odelat positiva.
– De fyra kompisarna är inte professionella. Det är mycket viktigt. Jag har inte fått någon kritik, men jag antar att vissa föräldrar inte köper böckerna på grund av temat. Det är förståeligt. De kämpar mot skärmproblem varje dag – och så kommer en bok om influencers!
Hon tycker också att lagen är bra och att diskussionen behövs. Hon har till och med valt att göra det till en del av handlingen i höstens bok.
– Ja, jag känner till lagen och det är ett ämne som jag vill beröra. Charlie kommer att försöka tjäna pengar i en framtida volym, men det kommer hennes föräldrar såklart inte tycka om… I den femte boken, som kommer i höst, åker de till New York för att hitta en agent, men väljer istället att använda sitt inflytande för att rädda en bokhandel.
En svår fråga för partierna
Kanske handlar det inte om böckerna, utan om var samhället är på väg, tänker jag. Kanske har Frankrike redan nu identifierat en händelseutveckling som man försöker stävja medelst lagboken. Borde vi göra samma sak?
I Sverige får barn under 13 år inte arbeta, med vissa undantag för lätta och ofarliga arbetsuppgifter inom närmaste familjen. Om en arbetsgivare vill anställa någon under 13 år måste man ansöka om tillstånd. Det händer ofta, exempelvis när barn ska uppträda i kulturell eller konstnärlig verksamhet.
Vi har samtidigt en utveckling där barn ser nätprofilerna som sina största idoler och förebilder och i många fall vill leva deras liv. I maj 2024 kom Mediemyndigheten med en forskningsöversikt som bekräftade just detta. Redan 2021 kom Statens Medieråd man med en liknande slutsats: unga litar på traditionella medier men tar råd av influencers.
Tycker också svenska politiker att det är en god idé att titta på en liknande reglering i Sverige, specifikt för barn och influencers? Jag vänder tillbaka hem, sätter mig vid tangentbordet och hör av mig till samtliga åtta riksdagspartier för att fråga om deras syn på saken. Centerpartiet, Miljöpartiet, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna svarar.
Centerpartiets kansli svarar att en lösning skulle kunna vara att applicera lagen som omfattar kulturell och konstnärlig verksamhet även på sociala medier. Det skulle dock komma med nya frågeställningar och komplicerade avgränsningar: “Vad är det för typ av innehåll publiceras i ekonomiskt syfte och inte – räknas bara de kommersiella samarbetena, trots att det övriga innehållet också, indirekt, publiceras i ekonomiskt syfte? Är det skillnad på om barnet och influencern är familj eller inte? Det är också mycket svårt att i lag definiera hur familjer ska fördela pengar sinsemellan.”
Kristdemokraternas rättspolitiska talesperson Torsten Elofsson verkar mer optimistisk: ”Frankrikes exempel med att förbjuda användande av barn för ekonomiska intressen i sociala medier är intressant, och skulle kunna vara aktuellt även i Sverige. Här är Barnkonventionen lagstadgad och skulle kunna gå att pröva. Bland annat stipulerar dess artikel 32 att barnets rätt till skydd mot ekonomiskt utnyttjande ska garanteras, samt skydd mot att barn utför arbete som kan inverka skadligt på barnets hälsa eller fysiska, psykiska och sociala utveckling. Om en influencer dessutom som ett noterat bolag snarare än som privatperson använder sitt eget eller ett annat barn i sin marknadsföring, bör det vara särskilt aktuellt att pröva det mot Barnkonventionen.”
Sverigedemokraterna konstaterar att arbete på sociala medier är en bransch som har vuxit de senaste åren, och följer frågan och utvecklingen, men ser inget behov av att ha en så sträng lagstiftning som i Frankrike. Miljöpartiets riksdagsledamot Ulrika Westerlund hälsar att partiet inte har något färdigt förslag, men är öppen för att lagstiftning kan behövas.
Det handlar om att skydda barnen
Här blir det tydligt för mig att det regleringen inte handlar om en mossig syn på influencers, utan om att skydda barnen. Men med tanke på diskursen, i Frankrike och i Sverige: Är det ansvarsfullt att göra kultur som får barn att se upp till influencers, kanske med skeva ideal? Jag bestämmer mig för att ställa frågan rakt ut.
Anouk Filippini, vår franska författare, säger att hon ibland funderar på om hon har fattat rätt beslut. Ibland är det rentav tvivel hon känner. Men ändamålen helgar medlen, menar hon. Nätet och skärmen finns redan i ungas liv, oavsett om en bok skrivits om det eller inte. Som författare är det det man måste förhålla sig till. Anouk har valt att göra det till en central del av handlingen:
– Barn är de bästa läsarna eftersom de alltid förstår det verkliga ämnet i en berättelse. I det här fallet vet de att det handlar om vänskap. Mina läsare pratar inte om att Charlie, Louise, Suka och Sacha är influencers när jag träffar dem. De berättar om deras relationer och vem som är deras favorit.
Anna Hansson, vår svenska författare, är inne på samma spår:
– Jag gillar att skriva roliga böcker, och det här var ett ämne jag kände att jag skulle kunna skriva roliga böcker om. På köpet kom saker man kan lyfta till diskussion med barnen, som näthat. Men mitt främsta syfte har varit att underhålla.
Vad vi kan lära oss om samtiden
När jag skriver dessa avslutande ord blir det tydligt för mig att det handlar om två helt olika saker, som på sätt och vis ändå är besläktade: dels en vilja att skydda våra barn, dels en benägenhet att se influencers som fulkultur.
Lagen är förstås inte till för att sätta käppar i hjulen för influencers, utan för att ge nästa generation en bra uppväxt. Ändå får jag upplevelsen av att medierapporteringen ofta ger en förenklad bild av att det skulle vara influencers i stort som är boven.
Har man kanske glömt bort hur det är att vara ung? Att drömma om att bli författare, stå på en scen eller bli Hollywood-skådis? Att se upp till Abba, Ted Gärdestad, Greta Garbo? Att se upp till kändisar är trots allt en urgammal företeelse.
Kanske är det just här vi kan lära oss något om samtiden – att de digitala drömmarna inte är så olika våra gamla drömmar, men att vi behöver vara medvetna om den nya arenan de utspelar sig på.
Influencers kan trots allt vara en väg in att prata om svårare ämnen, genom vettiga förebilder. Om vi kan hjälpa nästa generation att hantera den här verkligheten med självkänsla och ansvar, kanske influencerkulturen inte behöver vara så problematisk.
“Moralen i historien är att vi måste säga allt till varandra. Annars kommer vi inte klara det, varken mellan oss…”, säger Charlie till sina vänner på bokens sista sida och fortsätter: “…eller med denna YouTube-kanal”.
Gamla sanningar i en ny värld.
Vi är trots allt bara barn av vår tid.
Vilken intressant och högkvalitativ inledning på din Substack-karriär. Det här ska bli kul att följa vidare 🙌