Kommentar: Ska vi behöva tvinga tillbaka kidsen till tv-soffan?
Johannes Gustavsson tar plats vid bardisken på en omryktat ondskefull bar och kallpratar med en skeptisk amerikan.
I källaren på Hay-Adams Hotel, mitt emot Vita Huset, ligger baren Off The Record. Det kanske tydligaste signumet är karikatyrmålningar av politiker som pryder väggarna. Jag tar sikte på baren av mörkt trä. Sätter mig på en av stolarna, vars röda läder har spruckit. En surmulen bartender gör min Negroni. Glaset är tungt. Isen är klar.
Jag ser mig omkring. Det är en udda blandning av sällskap. Förvirrade tyskar, till synes hotellgäster, bredvid unga par som verkar vara på sin första dejt och kompisgäng i kostym. Det luktar lagrad ost i lokalen och jag vet inte om det är från ostbrickan på bordet i hörnet, eller någon av de äldre herrarna.
En tv står på utan ljud. Inte MSNBC eller Fox News utan CNN, noterar jag. Det är väl så neutralt det kan bli i staterna. Det är nog viktigt för att hålla upprätthålla borgfreden.
För mest känt är Off The Record för sina mäktiga besökare.
tipsade mig om det här stället, som hamnar överst på en lista över de mest ondskefulla barerna. Inte för att politiker är hemska per automatik, utan för att ryktet säger att det här samlas både tobakslobbyister och NRA-anhängare. Det är säkert att säga att dessa bord med vita dukar nog har varit fond för ett och annat politiskt fulspel. Eller som Per skriver medan jag sitter i baren: “Kanske är alla verkligen tråkmånsar, men det är roligt att projicera dem som ondskefulla tråkmånsar”.En kortklippt dam slår sig ner bredvid mig. Min tidigare så buttra bartender lyser plötsligt upp. “Det var längesen!”. Det här är uppenbarligen en stammis. Och hon vill ha ett glas av husets rosé.
Amerikaner är skickliga på att kallprata. Det blir jag, som hennes just nu enda bordsgranne, varse. Hon har något hemlighetsfullt över sig, men jag får veta att hon en gång i tiden jobbade i området och att hon ofta kom hit då. Nu väntar hon på sin väninna, som ska göra henne sällskap. Hon är sen.
– Men nog om mig! Vad gör en svensk i USA?
Jag förklarar mitt ärende i D.C. Sen pratar vi en stund om influencers eventuella betydelse för att vinna val, varför det är en dålig idé att förbjuda politiska annonser i sociala medier och hur politiken måste förflyttas till plattformarna där de unga är.
Jag argumenterar för att vuxenvärldens brist på förståelse om hur unga konsumerar medier mycket väl kan vara ett hot mot demokratin. Hur ser framtiden ut om tidningar, tv och radio inte följer med till de nya plattformarna?
Jag gör mitt bästa, men hon ser inte övertygad ut. Jag ger upp den här fajten.
Vi diskuterar stort som smått i säkert en halvtimme, tills jag ser hur fokus förflyttas från mig till en punkt längre bort. Hon vinkar till sin väninna, som äntrar den nu halvfulla serveringen med andan i halsen. Det har blivit dags för mig att göra plats vid bardisken.
– Är det en så dålig sak då?
Jag ska just lämna när frågan ställs.
– Jag menar… Om politiska annonser förbjuds i sociala medier tvingar det ju unga att söka information på andra sätt. Från trovärdiga källor och inte från influencers.
Det är ju också ett perspektiv, förstås. Frågan är om man verkligen kan tvinga tillbaka kidsen till tv-soffan. Jag har själv svårt att tro det, men kanske kan de mäktiga människorna på Off The Record göra just det.
Jag är på studieresa i USA och trendspanar på hur man använder influencers i presidentvalskampanjen. Följ med mig till Washington D.C., Philadelphia och New York City – där jag träffar konsulter, journalister, volontärer, väljare. Läs gärna “Influencers viktiga för att vinna val – när politiska annonser förbjuds”. Det är gratis att prenumerera! Om du vill hjälpa får du gärna tipsa en kompis eller kollega som du också tror skulle vara intresserad av mina texter. Om du vill kan du också stötta mitt arbete med en slant. Det kostar mindre än en kaffe på stan i månaden.