True crime som vardagsmat – så kommunicerar Rättsmedicinalverket
För vissa är den mysrysiga juldeckaren inte fiktion utan verklighet. I årets sista Kommuniké hälsar Johannes på Rättsmedicinalverket för att prata om true crime-trenden, Camilla Läckberg och värdighet
Ett kylaggregat brummar i bakgrunden. Det flimrar till och ett kallt ljus sprider sig genom rummet. Det är vitkaklat och på de tre stålbritserna ligger kroppar uppradade under vita lakan. Papperslappar hänger från tårna. En rättsläkare med blodigt förkläde ställer sig vid en av kropparna. Han har en skalpell i ena handen och en donut i den andra. Syltfyllningen droppar ner på den svala metallen…
– Nej, så funkar det ju inte.
På skärmen framför mig sitter Jimmy Blomqvist Larsson. Han är pressansvarig på Rättsmedicinalverket, en myndighet som beskriver sig själva som den medicinska länken i rättskedjan. Här finns rättsgenetik, rättskemi, rättsmedicin och rättspsykiatri... Men kanske är det obduktionerna som flest kopplar till namnet. 2023 gjordes 5 893 rättsmedicinska obduktioner på någon av de sex enheterna i landet.
Vi är nog många som känner igen den här typen av filmscener från valfri tv-kriminalare. True crime i en svensk kontext har vuxit från Wallander-filmer till att bli en hel industri. Vi frossar i Netflix-dokumentärer och poddserier om blodiga människoöden. TikTok-flödet fylls av inspelningar från brottsplatser. “Crime scene cleanings” har blivit en egen Instagram-kategori. Och tack vare en ovanligt generös svensk offentlighetsprincip publiceras förundersökningsprotokoll öppet på Flashback.
Vi är lika delar fascinerade och förskräckta. Jag undrar hur en myndighet förhåller sig till det? Om den ens ska göra det?
Det har inte varit en självklarhet att alls ta plats, förklarar Jimmy:
– Jag är den första på den här tjänsten någonsin. Vi har gått från att ha låga ambitioner på kommunikationsfronten till att försöka berätta att vårt uppdrag är viktigt. Målet är att bli ett mer känt varumärke.
Han beskriver det som att Rättsmedicinalverket inte ska sponsra Mello, men däremot bidra med kunskap och öppenhet. Jimmys arbetsuppgifter handlar följaktligen inte om att skriva sponsoravtal, utan snarare om att hitta nyheter, ta emot journalisters förfrågningar och hitta rätt talespersoner.
– Om jag sitter på en middagsbjudning är det många som tycker att det är spännande när jag berättar om var jag jobbar. Det finns uppenbarligen ett stort intresse för vårt arbete, kanske eftersom vi ofta omnämns i media.
Det är möjligen en underdrift.
True crime-trenden förändrar kommunikationen
En amerikansk undersökning har visat 58 % av kvinnorna och 42 % av männen har sagt att de konsumerar och underhålls av true crime. Respondenterna menar att det ger en bättre förståelse för rättssystemet, att det kommer med en känsla av spänning och att det gör att man bättre förstår brottslingar och deras motiveringar. Flest tar del av true crime genom tv-program och filmer, men också böcker, onlinevideor, poddar, nätpubliceringar och forumtrådar hamnar högt.
Medieförfrågningarna landar på Jimmys bord. I grund och botten handlar det nästan alltid om ett fall. Det kan exempelvis en våg av överdoser av olika substanser i en region. Då söker journalisterna oftast efter en expert som kan uttala sig och statistik som kan illustrera hur stort problemet är.
En av de stora utmaningarna är att kommunikationsarbetet omgärdas av stark sekretess. Grundregeln är att man helt enkelt inte får uttala sig om enskilda fall, ofta inte ens de riktigt uppmärksammade. Om media hör av sig får man istället hitta en annan expert, som inte arbetat med det specifika fallet, som kan svara mer generellt.
– Man kan ändå uppleva det som att vi när vi uttalar oss eller för den delen granskas sitter och undanhåller saker, men så är det ju inte. Jag tror att man tjänar på att försöka vara öppen med så mycket man kan. Det finns ett egenvärde i att vara öppna och tillgängliga, för det skapar en acceptans för när man av någon anledning inte kan uttala sig.
“Vad kan vi erbjuda istället?” har därför blivit en central fråga. Om en journalist ringer och undrar kring ett aktuellt fall kan man ju som regel inte berätta något om just det. Man kan istället ge någon form av generella svar på generella frågor. Talespersonen ska ju också “funka i rutan”, men som tur är är de i många fall redan mediala naturbegåvningar, efter många års praktiskt arbete:
– Våra experter ska inte bara kunna prata med varandra, utan måste kunna bli förstådda av andra än läkare. Det kan vara anhöriga, poliser eller domare. Vi använder till exempel aldrig latin. Jag tycker själv att våra medarbetare är fantastiskt pedagogiska. Det är befriande att jobba med rak kommunikation!
Döden, hjärnan och kemisten
Rättsmedicinalverket driver den egna podden Döden, hjärnan och kemisten. Avsnitten handlar om dödsfallsutredningar, identifieringsarbete vid katastrofer, DNA-analyser, psykisk ohälsa och psykopati. Jag har själv lyssnat på många av avsnitten och tänkt att syftet måste vara employer branding – att få fler att vilja jobba inom myndigheten. Så är inte fallet, i alla fall inte primärt, förklarar Jimmy.
– Rättsläkare finns och rättsmedicin är väl bemannat. Generationen som nu blir läkare är de som har vuxit upp med tv-serien Jordan Rättsläkare. Många vill göra sin ST-tjänstgöring hos oss. Det är inte så svårt att locka dem.
Biomedicinska analytiker är desto svårare, men där stöttar man upp med riktad annonsering, montrar på mässor och liknande. Alla yrken inom verket är viktiga för att få en fungerande apparat. Även om många kopplar ihop myndigheten med rättsläkare behövs massor av olika kompetenser för att maskineriet ska funka. Totalt finns ett 60-tal yrkeskategorier inom Rättsmedicinalverket.
– Här har man ju verkligen chansen att bli en pusselbit i rättskedjan och hjälpa till att svara på några av de svåraste frågorna: Varför dog någon? Har personen något i sig? Har personen en allvarlig psykisk störning?
Jimmy passar verkligen på att sälja in sin arbetsplats. Jag blir själv lockad att byta bana.
Deckarförfattare på studiebesök
2022 lade Jimmy märke till att det varje vecka kom lika många förfrågningar från författare som ville ha hjälp med korrekturläsning eller faktafrågor som alla andra frågor tillsammans. Med en vilja att berätta (och kanske en vilja att göra sitt arbete lite enklare, erkänner han) knäckte han idén med att låta några av våra största svenska deckarförfattare komma på studiebesök och ställa alla sina frågor.
– “Nu ska han göra det svenska deckarundret tråkigt genom att få ut all fakta”, tror jag att någon radiopratare sa lite syrligt, säger Jimmy och skrattar.
Deckarakademin, som samlar några av landets främsta deckarförfattare, fick frågan. Syftet var dels att komma till lokalerna och få en rundtur. Den 2 februari 2023 fick 70 författare haka på en rättsläkare, som visade bårhus, obduktionssal, rum för avsked och rum för levandeundersökningar. Därefter följde ett seminarie, där besökarna fick följa ett fiktivt mord från början till slut, ur verkets perspektiv.
– Det blev ett otroligt genomslag. Jag får fortfarande kärlek för det. Kända författare undrade om man kan göra något mer tillsammans. Det blev en gedigen publicitet, men med ganska enkla medel.
Man kan ställa frågan om huruvida en myndighet ska syssla med sånt här. Jimmy säger att säkerhetsenheten och ekonomiavdelningen förstås undrade hur besöket skulle gå till och vad det skulle kosta... Men han är noggrann med att framhålla att inget av det man gör får gå ut över verksamheten. Det kanske till och med kan hjälpa Rättsmedicinalverket att skapa en mer korrekt bild av sitt arbete.
– En anhörig kan mycket väl tro att man kan få reda på en exakt dödstidpunkt, för att man sett det på tv eller att man läst det i en bok. När de två världarna krockar händer det att både anhöriga och journalister tänker att något är fuffens, att någon försöker dölja någon eller att någon inte gör sitt jobb.
Effekten blev god. Deckarundret blev inte tråkigare, men kanske mer korrekt.
Och kanske skadar det inte med lite positiv publicitet för ett verk som det tidigare stormat kring.
Från rullgardin till öppenhet
Efter flyktingkrisen 2015 blev åldersbedömningen ett sätt för att säkerställa att vuxna asylsökande inte skulle bedömas som minderåriga.
Det finns emellertid ingen medicinsk metod som kan fastställa en persons exakta ålder. Det finns däremot flera metoder för att uppskatta ålder, men det finns alltid en felmarginal. Det fick stor uppmärksamhet.
– För fem år sedan fick vi bara skäll. Idag är vi i ett läge där vi får positiv uppmärksamhet, trots att vi aldrig berättar några hemligheter. Jag är väldigt glad över att man nu vill ha mer av proaktiv kommunikation.
2018 tilldelades myndigheten den inte så smickrande utmärkelsen Årets Rullgardin av Föreningen Grävande Journalister med motiveringen ”För att med en oroväckande nonchalans gentemot den tradition av offentlighet och transparens som ska prägla svenska myndigheter försvårat en rad journalisters bevakning och granskning av medicinska åldersbedömningar.”
– Idag finns en annan förväntan och förståelse, både från ledningen och kollegorna, om att möta upp efterfrågan och hitta saker som man kan prata om. Det är ett arbete som började redan innan jag kom, bland annat genom att man avsatte budget för en sån här tjänst.
“Känner mig stolt när det går bra”
Inom akademin pratar man ofta om den tredje uppdraget. Förutom att forska och att utbilda ska man också sprida sitt arbete till en bredare allmänhet.
Det behöver alltså inte stanna vid att få en rapport publicerad i en tidsskrift eller presenterad på en konferens. Om man redan gjort allt det hårda arbetet, varför inte fundera på om P3 eller Ekot också kan vara intresserade av slutsatserna. Och medieträning är ett av flera verktyg för att verkligen nå ut med sina budskap.
– Vi tränar absolut! Det är en sak att vara en otroligt kunnig läkare som lyckas kommunicera på ett pedagogiskt sätt och en annan sak att kunna göra det framför en kamera eller en mikrofon. Medieträningen består dock inte av så mycket “Säg så här!”, utan syftet är att de ska bli mer bekväm i intervjusituationen.
Hittills i år har ett 20-tal rättsläkare och ett stort antal rättspykiatriker och andra experter från myndigheten gett kommentarer i media. När jag pratar med Jimmy berättar han att en av rättsläkarna just fått coachning inför en medverkan i P4 Jönköping. Jag undrar om hen skötte sig.
– Absolut. Det är kanske lite fånigt, men jag känner mig stolt när det går bra.
Kommunikation präglad av värdighet
Det blir gång på gång tydligt att arbetet som Jimmy och hans kollegor gör har höga krav på vad som enklast kan beskrivas som värdighet. Jag undrar om det kommer med allvaret i situationen. Han har dock själv aldrig varit med på en obduktion:
– Jag har stor respekt för det arbetet rättsläkare gör. Men jag skulle inte fixa det.
Han berättar däremot om ett tillfälle där en radiojournalist åkt till Solna för att intervjua en rättsläkare. De stod i omklädningsrummet och på andra sidan dörrarna låg kroppar på borden, redo för att dagens obduktioner skulle sätta igång. Journalisten undrade om de kunde gå in för att få “lite mer känsla” i reportaget.
– Rättsläkaren satte ner foten och sa “Inte en chans! Jag är den här personens sista läkare. Jag ska göra en sista undersökning. Jag ska hitta svar”. Du hittar få personer i samhället som har samma avslappnade attityd till den avlidne… Men den enda kroppen man skrattar åt är den egna i bastun. Värdigheten är total.
Om värdigheten kvarstår är det kanske inte så konstigt att också tunga myndigheter behöver anpassa sig till omvärldens true crime-törst… Vad tackar man helt nej till, då? Går gränsen kanske vid TikTok-danser?
– Det får aldrig bli flamsigt. Man får välja vad man vill vara med i. Det får inte vara ett humorprogram, utan det måste vara seriöst. Vi jobbar ju med människor.
Jimmy tänker ett varv till.
– Och så kommer man aldrig få svar på hur man mördar någon utan att det märks.